När vi köpte huset på Lilla Sundby följde det med en träveranda mot söder, byggd någon gång på sjuttiotalet av husets tidigare ägare. Den hade sett sina bästa dagar. Trägolvet var grått av väder och tid, räcket lutade lite åt ett håll, och taket droppade när det regnade kraftigt. Det första vi tänkte göra var att riva och bygga nytt.
Vi gjorde inte det. Istället slipade vi golvet, oljade om det, fixade taket och lät verandan vara den den var. Det är det bästa val vi gjort i hela renoveringen. Idag, sju år senare, är den platsen jag tillbringar mest tid på från maj till september. Det är inte ett extra rum. Det är sommarens huvudrum.
Det här inlägget handlar om vad jag lärt mig av att ha en veranda. Inte hur man får den att se ut som ett Pinterest-konto. Utan hur man får den att fungera som en plats man faktiskt vill vara på.
Hur vår veranda såg ut när vi tog över
Den är cirka tolv kvadratmeter, har tak men inga väggar utöver räcket, och vetter mot söder med utsikt över en gammal äppelträdslund. Det är en gedigen konstruktion i furu, byggd direkt mot huset, och förvånansvärt välplanerad för att vara från en tid då man inte tänkte mycket på utomhusvistelse på samma sätt som idag.
Det första året försökte vi inreda den som de gjorde i tidningarna. Vi köpte en rottingsoffa, en fin matta som skulle tåla utomhusvistelse, lyktor med levande ljus, en stor planta i en vacker kruka, och bordsdukar med blommönster. Det såg fint ut.
Det fungerade inte. Mattan blev fuktig och började lukta. Rottingsoffan kröp ihop i nattfukten. Lyktorna fylldes med vatten varje regn. Plantan dog av antingen för mycket eller för lite vatten. Och bordsdukarna blåste iväg.
Jag insåg att vi hade inrett verandan som om den var ett vardagsrum med tak men ingen riktig dörr. Vi hade glömt att veranda är inte inomhus. Den är utomhus. Det är en annan sak.
Vad jag investerat i, det andra året
Det andra året började jag om från noll. Det jag landade i är fortfarande grunden idag.
En riktigt bekväm soffa eller bänk i obehandlat trä. Inte rotting, inte stål, inte plast. Trä som åldras vackert och kan stå ute hela sommaren utan att förstöras av regn. Vi har en lång furubänk med några enkla linnekuddar med dunfyllning som jag tar in vid regn.
Två stolar med säte och rygg i samma trä. De är inte matchande, vi köpte dem på loppis vid olika tillfällen. Det är charmen i deras olika lutning och färg som ger karaktär.
Ett litet runt sidobord, lågt nog att ställa en kopp på. Inte ett soffbord, inte ett matbord, utan ett bord lagom för en kaffe och en bok. Det är där 90 procent av min användning sker.
En större matbord till middagar. Inte över taket, utan ute på ett markstycke intill verandan. På det sättet kan vi äta middag ute på sommarkvällar utan att blockera vardagliga genompasseringen av verandan.
Belysning, men inte taklampa. En ljusslinga utmed kanten av taket, två lyktor som jag tar in vid regn, och två levande ljus i grova ljusstakar som klarar lite vind.
Det är allt. Inga mattor, inga dekorativa kuddar utomhus, inga lyktor som rostar av regn, ingen ”fin” detalj som kräver omhändertagande. Bara det som klarar att stå ute och som inbjuder till att sitta.
Bra att veta: Det som främst förstör utomhusmöbler är fukt, inte sol. Möbler som står under tak men kan andas i form av öppna sidor mår bäst. Stänk av regn och morgondagg gör inte träföremål illa om de får torka mellan gångerna. Det är när vatten fastnar och inte kan rinna bort som problemen börjar.
Sittriktning, vad jag lärt mig
Det här är något ingen pratar om i inredningsmagasinen, men det är förmodligen det enskilt viktigaste för hur ofta du faktiskt använder en veranda. Vart är blicken vänd när du sitter där?
Mitt första försök var att vända soffan mot huset, eftersom väggen var den enda raka linjen jag kunde luta något mot. Det var ett misstag. Att sitta och titta på en husvägg är inte ro. Det är att vänta.
Jag flyttade soffan tvärsöver så blicken vände mot trädgården. Plötsligt blev verandan en plats man ville sitta i. Det jag tittade på var träden, fåglarna, ljuset som föll genom grenarna. Inte väggen.
Det andra jag lärt mig är att solen rör sig under dagen. Det som var skönt klockan tio på förmiddagen var stekande hett klockan fyra på eftermiddagen. Det är därför jag har två sittplatser, soffan under tak och stolarna i hörnet med mer skugga. Då kan jag flytta beroende på tid och temperatur.
Det tredje, som tar lite längre tid att förstå, är att man inte vill sitta vänd direkt mot grannarnas tomt eller mot en bilväg. Även om de inte är där, även om bilen sällan passerar, sänker det avslappningen. Vänd hellre blicken inåt i trädgården eller mot en mur, en häck, eller åtminstone mot något grönt.
Belysning, viktigare än man tror
När solen går ner på sommaren är det belysningen som avgör om man stannar kvar eller går in. Det är inget jag tänkte på första året, men det är något jag tänker mycket på nu.
Det jag undviker är en stark taklampa. Det blir för insektsattraherande, för platt, och förstör hela stämningen. En lampa som lyser hårt skapar inte myskväll.
Det jag har istället är tre olika ljuskällor i olika höjder. En ljusslinga som löper utmed takets kant och ger ett mjukt övergripande ljus. Två fristående lyktor med ljus eller batteridrivna LED-lampor på sidobord och på golvet, för punktbelysning. Och två kraftiga vaxljus i hållare som tål lite vind.
Skillnaden mellan en veranda med och utan god belysning är dramatisk. Med god belysning kan man sitta kvar till klockan tio på en juliafton. Utan känns det tomt och man går in vid tjugo.
”Det jag märkt om verandan är att det inte är dekorationen som gör en plats mysig. Det är belysningen, sittriktningen, och vetskapen att det är redo när man kommer ut. Allt annat är detaljer.”
Växterna jag har, och varför
Krukväxter på veranda är ett kapitel för sig. De flesta dör om de inte sköts rätt, vilket innebär att de slukar tid. Min strategi är att ha få och tåliga växter snarare än många och kräsna.
En stor terrakottakruka med lavendel står vid soffan. Lavendel mår bra av sol, klarar lite torka, doftar gott på kvällar, och lockar bin på dagar. Den är förmodligen min favoritväxt utomhus.
En kruka med rosmarin står vid sidan av matbordet. Det är både prydnad och köksväxt. Jag plockar små kvistar till matlagning hela sommaren.
Ett gammalt zinkkrus som blivit kruka rymmer en pelargon. Pelargon ser jag som genväg, för den tål mycket och blommar länge. Den klassiska rödblommande är min favorit.
Det är allt. Tre växter. Inga ampliriga ampelväxter, ingen prydnadsplanta som dör av tre nätters frost, ingen exotisk växt som kräver gödning i veckan.
Vill jag ha mer grönt, plockar jag vildblommor från ängen och sätter i en glasburk på sidobordet. Det räcker, och det byts ut varje vecka.
Det som gör att verandan används
Här är något jag inte trodde var viktigt men som visade sig vara avgörande. Tillgängligheten. Är saker man behöver där, eller måste man gå in i huset och hämta dem?
I en korg under soffan ligger två tunna plädar. Det betyder att vi kan sitta kvar en stund extra när det blir kyligt på kvällen, utan att gå in.
I en låda intill sidobordet ligger tändstickor, en sax, lite myggspray, och en näve servetter. Det är de saker jag annars hade behövt gå in efter, om de inte fanns till hands.
På en bricka står två glas, en flaska olja och en mortel. Det betyder att jag kan iordningsställa en snabb dryck eller dressing direkt på verandan, utan att avbryta för att gå in.
Dessa små saker, som verkar triviala, är skillnaden mellan en veranda som används och en som inte används. När friktionen är låg blir användningen hög. Det är samma princip som med bra träningskläder vid sängen. Tillgänglighet skapar vana.
Marys tips: Skapa en regelbunden anledning att gå ut på verandan, oavsett väder eller tid. Hos oss är det morgonkaffet under maj till september. Det innebär att verandan blir en självklar del av rutinen, inte en plats vi måste komma ihåg att använda. Vana är mer än motivation.
Vad jag inte gör
Några saker jag testat och övergett, som kan vara värda att veta innan du gör samma misstag.
Mattor utomhus, även de som marknadsförs som ”uteanvändning”, har inte fungerat för mig. De fångar fukt, ser snabbt slitna ut, och bidrar inte särskilt mycket. En naken trägolv är vackrare och enklare.
Pyntkuddar som inte tas in vid regn blir bara fuktiga och börjar lukta. Jag har enkla kuddar med löstagbara fodral som tvättas en gång i veckan eller efter regn.
Bordsdukar utomhus blåser iväg och blir besvärliga. Jag har en duk på matbordet vid speciella tillfällen, ofta klämd med bordsdukklamrer. Annars är det bara träbordet.
Levande ljus i öppna glas tilltalar bin och blåses ut av minsta fläkt. Jag har hellre lyktor med glasdörrar som skyddar både ljus och insekter.
Säsongerna på verandan
Det är värt att tänka på att en veranda har olika karaktärer under sommaren, och att hur man använder den ändras.
Maj är försommarens veranda. Det är när jag återupptäcker den efter vintern. Solen är ny och välkommen, kvällarna fortfarande svala, men det är då jag drar fram bänken igen och hänger upp ljusslingan.
Juni är ljusast. Det är när vi kan sitta ute till elva på kvällen utan extra belysning, då det fortfarande är ljust nästan en hel natt. Det är förmodligen verandans bästa månad här uppe.
Juli är mygg. Det är då vi använder citronellaljus och rörhandfat med citrus, och inser att det inte är en perfekt plats längre. Men sena eftermiddagar och morgnar är fortfarande underbara.
Augusti börjar känna att slutet är nära. Kvällarna blir kortare, lite kallare, men det är ofta då verandan känns mest älskad. Man vet att man inte kommer ha den så här länge till.
September är slutspurten. Att sitta med en filt och en kopp te på verandan en ljum eftermiddag i september är förmodligen den känsla jag väntar på mest på hela året. Det är bittersweet, men det är vackert.
Vanliga frågor om sommarverandan
Vilka möbler tål utomhusvistelse bäst?
Obehandlat trä eller trä som åldras med en grå patina klarar sig bäst under tak. Teak och cedrträ är klassiker. Rotting kan fungera om det är av god kvalitet och inte direkt utsätts för regn. Stål och plast kan rosta eller missfärgas, men finns det i bra kvalitet kan det också hålla länge.
Hur skyddar man möblerna vintertid?
Det enklaste är att flytta in dem, men det är inte alltid möjligt. Är möblerna under tak och av kvalitetsträ klarar de sig oftast bra. Annars kan en presenning över hjälpa, även om presenningar har sina egna problem med kondens. Möbler i lättare material som plast eller plywood bör helst flyttas in.
Vad är skillnaden mellan veranda och altan?
En veranda har normalt tak och är ofta byggd som en förlängning av huset, ofta med räcke. En altan är en öppen platta utan tak. En balkong är en altan på övre våning. Termerna används ibland slarvigt, men strukturellt är skillnaderna tydliga.
Behövs det myggnät?
I delar av Sverige med mycket mygg kan myggnät vara avgörande, särskilt i juli och augusti. Vi har inget eftersom våra mygg är hanterbara, men har du större problem är det värt att överväga ett nedfallbart nät eller permanent skärm.
Vilka växter passar i kruka på verandan?
Lavendel, rosmarin, salvia, timjan och pelargon är alla tåliga och funkar bra. Bambu kan fungera om man vill ha höjd. Allt som klarar både sol och regn, och inte behöver dagligen vatten, är bra val. Undvik växter som är kräsna eller behöver vinterförvaring.
Hur löser man belysning utan eluttag?
Batteridrivna ljusslingor och LED-ljus är bra alternativ. Solcellslampor finns idag som ger gott ljus, dock främst vid jämna ljusförhållanden. Levande ljus är vackra men kräver eftertanke kring brandsäkerhet.
Måste verandan ha tak?
Nej, men det förändrar användningen. En öppen veranda blir mer av en altan eller uteplats och är mer sårbar för väder. Med tak kan du använda platsen även vid mildare regn och få mer skugga från solen. Tak är generellt en god investering om det är möjligt.
När jag sitter på verandan en ljum kväll i juli, med en kopp te och en bok jag knappast läser, är det den platsen jag tänker på som mest ”hem” av alla platser i hela huset. Det är konstigt med tanke på att det är den platsen som är minst hus och mest natur. Eller kanske är det inte konstigt alls. Det är förmodligen det som gör den så bra.